Nu var det länge sen igen, aja...
Jag är stolt över mig själv faktiskt och inte så lite heller. Jag ägnade hela mitt påsklov åt mitt PA och skrev färdigt skiten, så nu är den inlämnad och jag har skrivit prov, haft inlämningar utav bara fan och fler jobbiga uppgifter blir det och är det ett tag framöver - åtminstone ett par/tre veckor.
Dessutom var jag och mamma så pass starka att vi kunde stå emot bystander effekten: I veckan när jag kom till Ica för att möta upp med mamma, satt där en liten gråtande kille som sålde majblommor. Så jag frågade honom om han mådde bra och allt var som det skulle. Fick det snörvlande svaret: "Nån har stulit från mig". Då jag inte riktigt visste hur jag skulle hantera situationen hämtade jag min mamma som var inne i affären. Så mamma såg till att pojken fick ringa sin mamma och hon kom och hämtade honom. När mamma sen berättade om händelsen på jobbet, blev flera av hennes kollegor så engagerade att de ville köpa majblommor av grabben - så tillsammans köpte de blommor för över 300 kronor av honom. Händelsen är polisanmäld och de som stal pengar från honom var några jämnåriga killar som tydligen brukar vara jävliga mot honom i skolan. Jag blir så förbannad. Att ingen hjälpte killen innan jag kom; han hade antagligen suttit ett tag utan att ha fått nån hjälp. Dessutom; vad fan är det för barn som snor pengar från en jämnårig?!
Folk borde lära sig vanligt folkvett! Att det finns människor som inte vet bättre än så! Det är så FEL, man borde inse att man har medmänniskor och ett ansvar gentemot dem och sig själv - man ska hjälpa varandra så gott man kan - inte stjälpa!
Ha det gött i alla fall och om ni ser någon/några som behöver hjälp försök göra vad ni kan - den här pojkens mamma var väldigt tacksam för att vi hade hjälpt hennes son i en svår situation. Jag vet att det är en stor klyscha, men alla kan göra skillnad. Även om det kanske inte känns som en särskilt stor insats så kan det leda till att nån blir hjälpt och mår bättre.
