Motgångar...

Nu har jag haft det ganska skönt och trevligt et par dagar, jag har varit på en roadtrip som förvandlades till en Ullaredsemester med bästa Lizette, jag har ridit, tränat fotboll, gosat med familjen, lekt med hundarna och kelat med dem och med katten mm,mm. Men igår kom det ett bakslag och ett ganska rejält sådant. När jag var ute och gick med hundarna i skogen vill Mitzie plötsligt inte komma när jag ropar, utan hon står och tittar på mig och viftar på svansen. Jag envisas och då tar hon ett par stapplande steg innan hon stannar igen. Det syns på henne att hon försöker förmedla att hon gärna skulle komma om hon inte hade haft så ont. Jag börjar gå emot henne, men hon möter mig då utan större problem - men att hon har ont syns tydligt. När vi kommit ett par meter utanför skogen och kommit ut på plant gräs ser jag hur Mitzies bakben viker sig under henne och jag som redan var orolig innan blir jätteskraj. Jag är övertygad om att jag kommer behöva bära henne hem och sen åka till veterinären, men efter det ögonblicket så börjar hon gå i princip normalt igen, så jag tar med mig dem hem och ger henne av hennes medicin - smärtstillande - just för hennes problem med lederna. Hon har varit lite slö och inte riktigt så pigg som hon brukar, men annars har det inte hänt nåt liknande idag. Idag har hon varit sitt vanliga pigga, glada, alerta, snabba jag i princip hela dagen.

Jag kan inte med ord beskriva hur mycket du betyder för mig och ett simpelt "Jag älskar dig" känns knappt tillräckligt när du betyder så oerhört, enormt mycket, men jag vet inga ord som skulle passa bättre heller..

Jag älskar dig Mitzie - från djupet av mitt hjärta! 

Ledighet

Idag har jag varit ledig och tagit igen mig efter den långa arbetsdagen igår. Jag låg och läste ett par timmar på morgonen innan jag bestämde mig för att det var dags att masa sig upp ur sängen och gå ner och äta frukost.
Sen var jag så duktig att jag påbörjade Operation Städning av mitt rum. Jag höll på ganska länge, men kom inte längre än att mitt skrivbord och ena sidan av rummet blev klart - allt det jobbiga är fortfarande kvar, men det får jag ta en annan dag.

Min mormor, moster Monica och min kusin Emil kom på besök och hade med sig vaniljsås och nybakt äppelkaka - Mums! Vi pratade och hade trevligt och sen badade jag, Emil och Sigrid. Emil och jag spelade även lite Sims3 Pets på PS3.

Sen åkte jag, mamma, Axel, hans kompis Daniel och Linnea till Mjölby där vi gick på bio. Vi såg The Heat. Den var bra, jag har alltid tyckt om Sandra Bullock - hon är riktigt bra - speciellt i Big Mike. Så vi köpte med oss mat från Golden Thai hem som hela familjen satt samlad och åt tillsammans.

Nu ska jag packa det sista inför min och Lizettes roadtrip, som vi ska dra iväg på. Men först blir det jobb i morgon och sen möte om det kommande SM:et som vi ska hålla i  på Boxholms Brukshundklubb.

Ha det gött!

Kompisträff i regnrusk och jobb

I går var jag iväg och träffade mina fina kompisar Daniel Madsen, Maria och Lizette. Vi träffades hemma hos Lizette och vi pratade och hade det jättetrevligt. Sen åkte vi även iväg till Skänninge-ick marken där vi gick runt i regnrusket. Det fullkomligt vräkte ner, men vi hade det lika kula och trevligt för det. Tack mina vänner för att ni är de ni är och för att ni vill spendera tid ihop med mig. Ni är bäst!

Idag har jag däremot jobbat och stått i. Jag har suttit i kassan på Ica från 7.45 till 21.15... Dagarna kan gå snabbare än den gjorde idag - minst sagt. Men nu är det här jobbpasset förbi och jag kan casha in ;)

Dessutom var hela familjen samlad när jag kom hem. Jag parkerade bilen och möttes av en systeryster som rusar ut barfota och i nattlinne och skriker: Jojjo, jojjo, jojjo!!! (Jojjo är hur Sigrid säger mitt namn) När hon kommer fram kramar hon om mig och hoppar upp i min famn <3 Mysigt! Och precis i hälarna på Sigrid kom hennes lilla svans - även känd som Mysan <3 Sen satte vi oss hela familjen på altanen och åt marängtårta med jordgubbar och glass. Mums! Vi pratade och skrattade och hade det jättemysigt.

Puss på er, jag tycker om er alla så förfärligt mycket - ni vet vilka ni är <3

Ha det gött!

Nu har jag varit sådär usel på att skriva här igen... men men, skam den som ger sig.

Jag har jobbat nu i sommar. Jag jobbar på Ica Nära i Boxholm och sitter oftast i kassan. Jag har klarat av många pass, klantat mig ibland och även löst uppkomna problem. Det är skönt att ha ett jobb sommartid och en inkomst, men det ska också bli väldigt skönt att få vara lite ledig nu i slutet av sommaren.

Det är nämligen så att jag ska börja plugga till logoped i höst. Jag ska bo kvar hemma och pendla medan  jag pluggar på Linköpings universitet de kommande 4 åren. Jag hoppas att det kommer att gå bra och visa sig vara rätt val av mig.

Jag har varit jobbledig i helgen och det skulle ha varit en supermysig helg fylld med vila, men det blev inte riktigt så. Livet har ju en tendens att förändras och inte riktigt gå enligt planerna ibland. I går när jag hade planerat att få sova ut, blev jag väckt av min syster och pappa som säger: "du får vakna nu, det är något med Mysan." så jag hoppar ut ur sängen och går ner. Mysan kan inte resa på sig! Hon kan gå - om än väldigt stelt, men hon kan inte komma upp från liggande till stående. Så det var bara att lyfta in henne i bilen och åka till Valla djurklinik i Linköping. Där fick vi lämna kvar henne över dagen och natten och det var först idag mitt på dagen som vi fick hämta henne. Snacka om en överlycklig hund när hon fick träffa oss på kliniken och sen följa med hem!

De vet inte riktigt vad det var som gjorde att hon blev så hängig och inte kunde ställa sig upp själv, men de tror att hon har en mag-tarm-infektion och magkatarr och att det var pga smärtan hon inte kunde ställa sig. Därför behandlade de henne med dropp och smärtstillande på kliniken och vi har fått specialfoder och medicin med oss hem som hon ska få framöver och sen ska vi boka in ett återbesök om 3-4 veckor - om hon inte blir sämre igen förstås.

Så det har varit ett par jobbiga dagar, speciellt eftersom att jag även blev dålig och var helt slut i går. Jag hade inte sovit mer än 5 h, och kunde inte sova mer heller - skitjobbigt! - och sen hade jag världens magvärk och sen var jag orolig för min Mysis.

Men idag mår jag bättre och det bästa av allt är att Mysan är hemma igen - där hon hör hemma.

En fin dag - trots vädret

Ja, idag tog mamma, Sigrid och jag Forden och drog iväg till Vimmerby av alla ställen. Vi åkte nämligen till Astrid Lindgrens värld. För en liten tjej på 3 år som inte gör annat än att titta på Astrid Lindgren-filmer dagarna i ända, sen hon var jätteliten var det nog den bästa dagen någonsin! Hon var helt lyrisk och sprang från det ena stället till det andra. Vi såg på en föreställning i Villa Villerkulla med Pippi, pappa Efraim och Fridolf. Sen åkte Sigrid rutschkana, innan hon sprang vidare - utan att ta den minsta hänsyn till att jag och mamma skulle hänga med :) Vi såg på flera föreställningar och vi besökte den Lilla Staden och allt möjligt kul.

Men det allra allra bästa med hela dagen var lätt föreställningen hos favoriten Emil i Lönneberga, där de spelade upp Det Stora Tabberaset I Katthult. Då vet jag en vars ögon tindrade och som följde varje rörelse på scenen med stora beundrande ögon! (och nej, jag pratar faktiskt inte om mig). Det var en lycklig Sigrid som inte ens ville gå därifrån efteråt; hon ville se MER! Men sen fick vi henne ändå med oss och kunde så besöka affärerna det sista vi gjorde innan vi begav oss hemåt. Sigrid fick en pippi-klänning, en bysse som Emil har och en pilbåge med en pil! Jag fick ett guldmynt från Pippis kappsäck :)

Sen när vi kom hem var det bara för mig att svida om till oömma kläder. äta och bege mig igen. Jag har nämligen varit och ridit hos en bekant (red med henne även i söndags och i måndags). Vi red varsitt arabsto på en skogstur med massor av skritt och lite trav. Vi har pratat och haft jättetrevligt. Det är inte mycket som slår känslan att rida.

En helt underbar dag har flutit förbi och att det har regnat och varit lite kallt har inte gjort den sämre på något vis. Det här är en dag som jag kommer att minnas länge.

Tack för att ni gjort en regnig dag speciell och alldeles perfekt på ett sådant där underbart bra sätt!

Ha det gött!

En dag med bästa vännen

Ja, som ni kanske förstår har jag spenderat dagen tillsammans med mina allra finaste vän Lizette (http://decemberbreathe.blo.gg/) i hennes och fästmannens nya hus i "centrala" Ödeshög.
Vi gjorde egentligen inte sådär jättemycket  förutom att vi (mest Lizette) tog kort och bakade en kladdkaka, annars satt vi bara och pratade. Det är så skönt med de vänner som man inte behöver göra något hela tiden, utan att man bara kan sitta tysta bredvid varandra och ändå vara tillfreds med tillvaron. Det är underbart att ha en sådan vän! Just det ja, vi tittade även efter resa i augusti och det bär nog antagligen av till Turkiet och Marmaris. :)

Tack för den här dagen och alla andra dagar som vi har och kommer att uppleva tillsammans.

Bilderna är tagna av Lizette Bäckström (sagda blogg).

Ursäkta egoboosten, men ibland blir man riktigt nöjd med foton, speciellt som vännen är bäst på att knäppa dem. Det kommer nog ännu fler foton någon mer gång.

Ha det gött!

Mysan

Ja, som sagt så har ju Mysan inte mått prima den senaste tiden och igår var det inte roligt...
Helt plötsligt ser vi en fläck med blod i hundbädden som inte kan ha kommit från någon annan än Mysan! Hon hade hostat eller spytt blod! Det kändes ju självklart inte alls bra och jag ringde mamma direkt som började ringa till veterinären. Efter ett tag togvi dock beslutet att köra in med henne till Valla djurklinik i Linköping. Så jag körde Mysan till mamma som åkte in med henne. Senare på dagen kom de hem och berättade om veterinärbesöket: Mysan har ju haft ont i halsen i flera veckor och gått på olika mediciner, så nu fick hon en ny medicin och vi ska avvakta i två veckor och om hon blir sämre eller inget förändras måste vi in och söva henne för att göra en endoskopi. Så länge har vi fått order om att hon inte får ha halsband på sig och inga långa promenader får förekomma. Så nu har vi införskaffat henne en sele och går bara korta promenader. Hon får heller inte äta torrfoder utan äter nu bara det färskfrusna foder vi bruka ge dem - men det tycker hon nog bara är gött - det är ju MYCKET godare än vanligt tråkigt torrfoder.

Så nu får vi väl se hur det går med henne, men förhoppningsvis hjälper medicinen.

Uppdatering

Nu var det länge sen, sedan sist, men jag gör så gott jag kan.

Jag vet att jag tidigare har skrivit om Mitzie och hur hon har börjat uppvisa symptom på ålderdom och stela leder. Vi har hnumera fått en diagnos på henne, eftersom att det inte var vanlig stelhet, utandet visade sig istället vara en sjukdom. Jag kaninte komma på vad den heter, men dengör så att hundens leder växer ihop, så att det vore som om de vore stelopererade. Detta är vad som hänt med Mitzie, hennes korsrygg och framförallt vänster bakben (men även höger) har "stelopererats". Detta är ingenting som ska göra ont, men är självklart besvärligt förhenne när hon lägger/sitter/ställer sig. Så hon har fått en medicin som hon skafå dagligen hela livet ut.

Mysan då; jo, hon fickju en mjölktand bortopererad och det var inga bekymmer, däremot har hon åkt på någon annan skit som vi inte vet vad det är. Först sa veterinären halsflussoch hon påbörjade en penicillinkur, men den hjälpte inte så då togs blodprover eftersom att de misstänkte något fästingburet, men det var det inte heller så då fick hon lite annan medicin och så skulle vi avvakta, men eftersom att et inte har hjälpt ett dugg så ska vi ringa veterinären i morgon igen, så fortsättning följer.

Annars har jag tagit studenten sen sist, med allt vad det innebär; bal, karneval, studentmössa och vit klänning.

Om ni vill följa min Lizette och hennes vardag: http://decemberbreathe.blo.gg/

Tack min allra bästa vän i hela vida världen och universum för de här tre åren och för att du förgyller min tillvaro, älskar dig mer än jag någonsin kan uttrycka i ord! <3

Ha en göddig sommar allihop!

Att stå emot the bystander effect

Nu var det länge sen igen, aja...
Jag är stolt över mig själv faktiskt och inte så lite heller. Jag ägnade hela mitt påsklov åt mitt PA och skrev färdigt skiten, så nu är den inlämnad och jag har skrivit prov, haft inlämningar utav bara fan och fler jobbiga uppgifter blir det och är det ett tag framöver - åtminstone ett par/tre veckor.

Dessutom var jag och mamma så pass starka att vi kunde stå emot bystander effekten: I veckan när jag kom till Ica för att möta upp med mamma, satt där en liten gråtande kille som sålde majblommor. Så jag frågade honom om han mådde bra och allt var som det skulle. Fick det snörvlande svaret: "Nån har stulit från mig". Då jag inte riktigt visste hur jag skulle hantera situationen hämtade jag min mamma som var inne i affären. Så mamma såg till att pojken fick ringa sin mamma och hon kom och hämtade honom. När mamma sen berättade om händelsen på jobbet, blev flera av hennes kollegor så engagerade att de ville köpa majblommor av grabben - så tillsammans köpte de blommor för över 300 kronor av honom. Händelsen är polisanmäld och de som stal pengar från honom var några jämnåriga killar som tydligen brukar vara jävliga mot honom i skolan. Jag blir så förbannad. Att ingen hjälpte killen innan jag kom; han hade antagligen suttit ett tag utan att ha fått nån hjälp. Dessutom; vad fan är det för barn som snor pengar från en jämnårig?!

Folk borde lära sig vanligt folkvett! Att det finns människor som inte vet bättre än så! Det är så FEL, man borde inse att man har medmänniskor och ett ansvar gentemot dem och sig själv - man ska hjälpa varandra så gott man kan - inte stjälpa!


Ha det gött i alla fall och om ni ser någon/några som behöver hjälp försök göra vad ni kan - den här pojkens mamma var väldigt tacksam för att vi hade hjälpt hennes son i en svår situation. Jag vet att det är en stor klyscha, men alla kan göra skillnad. Även om det kanske inte känns som en särskilt stor insats så kan det leda till att nån blir hjälpt och mår bättre.

Hej igen

Oj då... jag har visst inte skrivit här på länge, men som den gamla klyschan lyder; ibland kommer livet emellan.
Jag har haft bra dagar och dåliga dagar, min lillasyster fick en inflammation i blodkärlen, så det var ganska jobbigt och oroligt i några veckor med provtagningar och sjukhusbesök.
Jag har ett projektarbete som jag ligger efter så in i helvete med, ett nationellt prov i svenska efter lovet, psykologi-prov och mycket mera.
Jag har i alla fall lov nu i en vecka och det ska ägnas åt mitt PA. Nu i helgen har jag också varit produktiv och rensat min garderob och bokhylla. Jag har städat mitt rum nu i två dagar, med kläd- och bokhögar och annan skit. Jag hittade gamla dockmöbler i mitt nattduksbord som jag monterade ihop till syrrans dockskåp. Så jag har satt ihop 5 stolar, 2 bord, 1 barnstol, 1 gunghäst, 1 vagga, 1 säng, 1 byrå, 1 hylla med skåpsluckor och en ljusstake. Mycket pysslande och det tog ett tag, men roligt var det.
PS. Om teven inte funkar en lördagskväll är det roligt att montera ihop dockmöbler runt klockan tio/elva på kvällen.

På återseende! Ha det gött!

Through good and bad times

Ni får ursäkta att jag inte har skrivit på jätte-länge, men ibland kommer livet emellan. Jag har haft fullt upp.
Det har varit prov, träningar, jobb, PA, inlämningar och en massa annat. Det värsta är i alla fall över, för den här gången, men veckan som kommer, lär inte heller bli någon höjdare. Jag har känt mig nere, belamrad med jobb/läxor och många gånger velat ge upp, men hängt i i alla fall. (Att ge upp ligger inte direkt för mig).
(Mysan ska till veterinären på måndag och dra ut en tand som vägrar släppa. Undrar hur det kommer att gå?)

 En sak som gör att mitt hjärta gråter är att vår älskade Mitzie börjar visa lite symptom på ålder: hon är lite stel vissa dagar. Det skär i mig att se detta för då kommer tankarna om att hon kanske inte har jättemånga år kvar. Hon är trots allt 8 i år. Visst  det är inte jättegammalt, men jag förstår inte hur vi ska klara oss utan henne. Den dagen Mitzie går bort kommer att vara en sorgens dag,och jag kommer aldrig att glömma den hunden. Förhoppningsvis är det dock långt kvar dit och energi och glädje det har hon! Hon är den finaste och snällaste hund man kan tänka sig och jag älskar både henne och Mysan av hela mitt hjärta!  

Just nu är det lite jobbigt, eftersom att Sigrid fick diagnosen Henoch Schönleins Purpura för någon månad sedan. Det är en inflammation i blodkärlen, vilken gjorde att Sigrid fick ont i lederna och hade feber och var allmänt hängig. Hon går på Ipren varje dag, då det ska gå över av sig självt, men hon ska inte behöva ha ont i lederna i alla fall. Det jobbiga nu är att det inte verkar vilja släppa. Hon har fortfarande ont i lederna, trots medicinen och då kanske hon behöver kortison istället. Hon var också och tog nya prover i förra veckan och vi fick reda på svaren i fredags; hon har förhöjda njurvärden. Det är något som känns väldigt tungt, Henoch Blabla gick i de flesta fall över av sig självt, men det kunde utvecklas till att bli kroniskt och sätta sig på njurarna om jag har förstått saken rätt, så nu ska Sigrid tillbaka till sjukhuset på torsdag för ännu fler tester.

Söndag!

Nu är det dags, är det dags är det dags igen!
Söndag!! Ursäkta, hade lite tråkigt bara. Jag sitter och skriver på ett svenska-arbete om 1800-talets litteratur, där vi bland annat ska skriva om minst 3 författare och jag har bara skrivit om 2 hittills och som sagt, arbetet skulle ha varit inne i fredags, oops!
Har haft en mysig morgon, mamma, pappa, Benjamin+hans Emma, Axel, Sigrid, hundarna och jag åkte till farmor där "vi" anglade (killarna och Emma) och var ute på isen. Vi fick även ut farmor på isen och så satt vi alla runt brasan och grillade korv och hade det mysigt <3.
Som sagt, nu sitter jag och försöker ta tag i mig själv och skriva på svenskan, men eftersom att Internet frestar mig att göra annat skriver jag just nu här istället. Jag jobbade igår och ska jobba idag med. Jag börjar klockan fem och ska jobba till kvart över nio ikväll, men jag ska inte klaga, trots att det känns jobbigt ibland är det inte så jättejobbigt och det är alltid trevligt att få lön. Så nu ska jag sluta bli distraherad av annat och skriva lite på arbetet.

Ungefär så här års förra året var jag på Gran Canaria med Lizette, hennes pappa och syster. Lite skillnad i väder eller vad tycks? 

Ha det gött och hoppas att ni får ett fint lov (om ni har lov överhuvudtaget denna vecka, vad vet jag?)

Skönt med lov... eller?

Shit, nu är det lov igen. Den känslan är alltid göddig och man ser fram emot lovet med spänd förväntan. Nu är lovet här och jag upptäcker att det knappt är något lov alls! Jag har jobbat från 8-15 idag, ska jobba imorgon, måste skriva  ett svenskaarbete som bokstavligt talat skulle vara inlämnat igår, PA, mer jobb osv. Lite ledigt ska jag också ha, jag ska åka till Österbymo på onsdag och träffa Maria, Lizette och eventuellt Loosan och på torsdag ska jag på bio med Ömoborna. Jag ska försöka ta tag i mig själv och gå till vårdcentralen. Jag har fått knölar vid öronen och har haft svullna lymfkörtlar sen i augusti och har varken haft tid eller vågat gå och kolla upp det, men jag antar att jag måste det nu, så jag ska försöka klämma in det och kontakta dem. (Jag har medvetet förträngt tanken då jag är rädd att det kan vara något allvarligt och har då tänkt lite som, bättre att leva ovisst än att få negativa besked - jag vet, dumt va?)
Nu ska jag i alla fall gå och titta på melodifestivalen med familjen. <3

Ha det bra!

Hårdträning på gång

Jaha, så nu har fotbollsträningen dragit igång på riktigt igen. Vi ska träna tisdag, torsdag och lördag nu på försäsongen. Det är riktigt gött! Även om det kanske kan kännas jobbigt precis innan man åker dit, så är det så skönt och gött efteråt. Så nu ska jag ta tag i mig själv och börja träna ordentligt, även utanför fotbollen. Jag köpte en crosstrainer igår på XXL för 1499 kronor, en Monark Homeline 517. Så den ägnade jag kvällen igår åt att montera ihop. Men nu är den ihopsatt och det är en härlig känsla att se den där i TV-rummet och veta att den är min.
Sedan sist har jag även bestämt mig för att dra ner på mitt kakintag, då jag äter på tok för mycket sötsaker, godis, kakor och dylikt och jag har hållt mig ganska bra, jag unnade mig lite ostbågar igår då det var lördag, men jag har sagt att ibland - ibland, ska jag få äta lite onyttigt. Jag har även bestämt mig för att när det väl blir barmark ska jag försöka cykla eller åka inlines hem vissa dagar i veckan (ca 2 mil). Jag vet inte riktigt varför jag har satt upp dessa mål, men jag tror att det delvis beror på att jag har jobbat så många träningsdagar och vill därför få upp flåset igen och att komma på sig själv med att ha skåpätit upp hela kakpaket på en dag kan också ha varit en bidragande faktor... Dessutom har jag och bästa Lizette Bäckström bestämt oss för att vi ska köra Tjejvättern tillsammans (10 mil) den 8 juni, tror jag att det är. Det ska bli väldigt kul (och kanske en smula jobbigt)!
Jag har också beställt en balklänning på Tradera som jag ska få uppsydd och jag har betalat högskoleprovet, som jag ska genomföra för andra gången. Så just nu har jag inga mängder på kontot, men det känns bra ändå, för jag hade kunnat komma upp i mycket högre summor, gällande balklänningen och crosstrainern, så jag är nöjd med mina inköp, hoppas nu bara att balklänningen blir som den ska och att den passar mig.

Ha det gött!  

Det börjar arta sig

Äntligen kan jag börja se slutet. Mitt projektarbete (PA) har från start känts som ett evighetsprojekt och jag har svurit, haft ångest över och skjutit upp det. Jag har hela processen igenom förträngt PA:t för att stressen och pressen på att prestera har varit för stor för mig att hantera. Visst, jag har skrivit lite grann på det ibland, men jag har försökt att undvika det så gott jag kunnat och de gånger jag ska skriva handlar det om att jag tvingar mig själv att sätta mig ner och göra det som måste göras. Har det sen dykt upp något roligare (vilket är precis ALLT) har jag struntat i PA:t och valt det andra mer lockande alternativet. Det andra alternativet har flera gånger varit att jag satt på Internet och surfat istället, men det har även varit saker som att städa skafferiet och kylskåpet, dammsuga, ja allt som annars känns som det tråkigaste alternativet. Så det bästa att göra för mig har varit att stänga in mig i finrummet med datorn och sitta avskärmad och ensam för att kunna koncentrera mig och göra det jag ska. Men nu, äntligen efter mer än ett halvår av väldigt jobbig ångest kan jag se att slutet närmar sig. Första utskicket ska vara klart vecka 9, och visst jag har fortfarande en lång väg att gå, men jag har ändå skrivit ca 10 sidor ren fakta nu och det känns jävligt bra! Samtidigt finns ångesten där, att inte hinna klart, att inte få ett bra betyg, att inte kunna komma in på vilken linje jag vill sen, att inte kunna bli vad jag vill. Som ni förstår är PA:t sammankopplat med min framtidsoro. Jag ska passa på att tacka mina närmsta vänner som har stöttat mig och hjälpt mig när jag freakat ur. Utan er, Lizette och Maria skulle jag nog fallit under pressen och ha bosatt mig i en hydda i skogen avskärmad från civilisationen! Så, tack för att ni finns och för att ni står ut med mig när jag är som jobbigast! <3 Sen är även min familj guld värd, då de finns där, tillåter mig att avskärma mig när jag måste men tvingar fram mig när jag behöver vila. Sen retas de och är jobbiga ibland, men det är så det ska vara. Det är så skönt att veta att om det blir jobbigt så har jag gott om folk som bryr sig om mig och kan hjälpa mig. Tack för att ni alla finns!

Ursäkta det klyschiga inlägget, men ibland tycker jag att man ska belysa betydelsen ens nära och kära har. <3 

Ha det gött!

Skola och jobb

Jaha, den första veckan i skolan avklarades ganska fort och smärtfritt. Men jag fick inte helg, utan jag jobbade 7 timmar på lördagen (på mitt jobb på Ica) och ca 4 h på söndagen. Min helg bestod av söndagsförmiddagen. Den här veckan har jag fullt upp. Det är läxor som ska göras, jag hoppar in och jobbar, jag ska spela cup på fredag - Mjölby Södra-cupen (det ser jag fram emot) och jag måste ta tag i mitt projektarbete.
Så idag gick jag i skolan, efter det åkte jag och köpte en baguette med skinka och ost, åkte tillbaka till skolan och satte mig där och åt innan jag drog vidare till jobbet för ett 5-timmarspass. Det blir samma sak på torsdag...
Jag får väl helt enkelt ta mig i kragen, rycka upp mig och samla mina krafter, för det här klarar jag om jag bara så vill. Lite jävlar anamma kan hjälpa en avsevärt för att komma närmare och jobba mot målet! Dessutom sporrar jag mig med att lönechecken nästa månad är större än vanligt och det är ju aldrig fel.

Kämpa på och ha det gött!

Har tråkigt...

Jag känner mig lite uttråkad just nu, jag har gjort allt jag ska och sitter och väntar på att vi ska få främmat. Tills dess kan jag ju kanske skriva lite om vem jag är, håll tillgodo;

Namn: Joline Björkegren
Ålder: 18 (men fyller 19 i år)
Körkort: Ja
Bor: På landet - mellan Boxholm, Malexander och Ulrika - i ett stort gult hus.
Hårfärg: (för nuvarande) Brun
Ögonfärg: Blågrå
Hobbies: Läser, spelar fotboll, hundar, bakning mm
Turnummer/favoritnummer: 3, 9 och 27
Favoritmat: Kakor och dylikt
Favorittårta: Marängtårta med vaniljglass, vispgrädde och jordgubbar. NOMNOM! (Det var länge sen, måste göra det snart)
Favoritmusik: Allt möjligt
Favoritprogram: De flesta - älskar TV, film och serier
Status: Singel
Bästa vän: Lizette Bäckström
Födelsedag: 15 juni
Familj: Mamma Marie, pappa Per, Patrik (25), Benjamin (19), Axel (15), Sigrid (2), Mitzie (7), Mysan (6 månader), Ceasar (2).
Favoritcitat: flera stycken, men det senaste är "det är bättre med en ände av förskräckelse än en förskräckelse utan ände".

Just nu kan jag inte komma på fler grejer att skriva om, men om ni vill veta något är det ju bara att ni frågar i kommentarsfältet.

Lovets sista lördag

Sista lovlördagen. Vad ska man göra, oavsett hur mycket man vill det, så stannar inte tiden. Tro mig, jag har bett tiden att stanna upp i flera år nu.
Idag har jag i alla fall gått på promenad med hundarna från hundklubben (och deras ägare). Vi blev väl ett gäng på sisådär en 11 hundar. Efter det skulle jag åka och tvätta bilen medan mamma och Sigrid handlade. Stod i kön till "tvätta själv-hallen" ett tag tills jag insåg att det inte var någon idé och lagom tills jag kom till Ica, var det färdighandlat. Timing is key!

När vi kom hem blev det full fart i köket. Det lagades mat, det gjordes fisksås (till ikväll - ska bjuda grannarna på middag). Jag bakade mitt i allt detta mysiga stök. Jag gjorde en cheesecakebrownie. Det blir dessert ikväll, så än vet jag inte hur den smakar. Men förhoppningsvis är den god, smeten var i alla fall det.

Receptet kommer ur boken 1001 cupcakes, kakor och andra förföriska frestelser. En mycket bra bakbok, med massor recept för de flesta tillfällen. Om någon är intresserad av receptet kan man kommentera, så kan jag lägga upp det. Bild kommer förhoppningsvis också.

Ha det bra!

Vildmarken är nära inpå

Jaaa, idag har jag hunnit med ganska mycket. Jag har tittat på TV, stekt älgfärs och gjort makaroner och ägg till detta.

Mitt i matlagningen märker jag att hundarna vill gå tu för att kissa, så jag rör i grytan och kastrullen innan jag släpper ut dem. När jag gör det, ser jag att det är någonting på isen på Dammen. Tittar närmare och inser att det är en stor jävla ÖRN! Ropar in hundarna med panik i rösten och slinker in genom dörren, medan örnen lyfter och börjar flyga iväg. Jag är som i chock, men rusar upp på övervåningen och väcker Axel och Benjamin och talar om för dem att det är en örn därute. De går till fönstret, men örnen har då redan hunnit iväg och de jävlas nu med mig och säger att det inte fanns någon örn, eller "det var nog bara nån annan stor fågel". Helvete heller, jag vet väl hur en örn ser ut, herregud! Så nu får i alla fall Ceasar bli innekatt ett tag framöver och hundarna får inte gå ut utan att någon står och håller utkik. Jag vill inte bli av med något djur till den där örnen. Nu vet ni i alla fall att jag inte ljög när jag sa att jag bor i skogen.

Det har faktiskt spekulerats för två år sen om det var en örn här hemma då med. Ingen såg den, men det var spår i snön efter vingarnas slag och vad det än var för fågel som lämnat dessa spår hade den dragit ett rådjur uppför en brant backe. Det var dock ingen som såg den det året, men nu vet vi i alla fall att örn finns här - om så bara på genomresa... Det börjar bli riktigt vilt här hemma i skogen, folk har sett lodjur, örnar, varg... Man börjar ju undra var det ska sluta, snart kommer det väl björn...

Trodde väl aldrig att jag skulle få se en örn i det vilda och speciellt inte hemma 60-70 meter ifrån mig! Det var mäktigt - när jag väl kommit över rädslan att förlora en hund.

Hoppas att jag får se den igen, men ändå inte. Det skulle vara roligt att lyckas fånga den på bild, men det skulle inte vara särskilt kul att bli av med något av djuren.

Ha det gött och gott nytt år och god fortsättning. (Bra början på det nya året - att se en ÖRN!)